Running Down This Road With Your Hand In Mine

Är kladdig över hela händerna, håller på att baka tårta till S ikväll.
Jag och <3 ska dit..
Det händer så mycket just nu, och ändå så lite. Ibland undrar jag om jag hänger med?
Men jag ser på saker med de ögon jag vill ha, och det känns bra. Men jag hade definitivt inte märkt det utan <3.. Det var du som påminde mig om hur negativ och bitter jag började bli, om du inte hade sagt det hade jag förmodligen gått ner mig ännu mer i skit som bara finns i mitt huvud.



Jag var att vi har haft det här samtalet förut men det känns bara som att det är du som talar om för mig hur bra jag är, och det är inte rättvist.
Utan att försöka upprepa exakt vad du sagt till mig så gör vi ett tappert försök.

Du betyder så mycket för mig att jag inte tänker på det.
För det är så uppenbart, jag behöver inte känna efter vad jag känner, för du fanns redan där från början, och jag ber om ursäkt om jag kanske inte säger det tillräckligt mycket, jag har alltid fått höra att jag inte säger hur mycket jag känner för en person, men jag behöver inte göra det med dig, för du vet redan.

Du påminner mig jämt om hur otroligt fantastisk du är, och du behöver inte ens vara med mig.
Jag har aldrig varit så fascinerad utav en människa som dig, jag kan ligga och titta på dig i timmar.. Och jag vill egentligen inte ens tala om hur det känns när du rör mig, för det finns inga ord som kan beskriva hur det känns. Om himlen är underbar, då vill jag inte komma till himlen så länge du är här med mig.
Att ligga brevid dig och känna hur mina hjärtslag försöker slå i samma takt som dina och höra dina andetag är något jag vill göra resten av livet. Att ha dig naken brevid mig är det vackraste som någonsin hänt mig, och jag vill verkligen aldrig att din hud ska försvinna från mina händer.
Du ger mig rysningar så fort du rör mig, och när dina läppar möter mina försvinner världen..

Du är underbar, och jag kommer behöva skriva mer sådant här för det här räcker inte till.