Min bilder
Namn:
Plats: Stockholm, Sweden

I like cookies.

söndag, oktober 24, 2010

Drömmar, #1

Jag och Robin skulle åka iväg, för vi hade bestämt för länge sen att vi skulle åka på en weekend.
Jag ville inte, vi hade juh så mycket att göra hemma. Och jag hade ingen aning om var vi skulle.
På tåget ser jag att robin har gjort en massa saker i vårat badrum, han har satt upp en hylla och en massa speglar. Det är jättefint. Men han hör mig inte för han är inte där. En spegel med 4 speglar som man kan veckla upp eller ner, ovanpå varandra, vad har man en sådan till?
Vi kommer dit, jag ser en spökflicka som hela tiden drar i mig för att se till att jag kommer in i huset, ingen annan ser henne. men jag vill inte gå in där!
Spökflickan fortsätter dyka upp och dra mig i riktning in mot huset, Robin ser ingenting.

Väl inne i den stora herrgård som vi kom till upptäcker jag att vi är där som en grupp, de packar upp en massa god mat. Men ingenting är vegetariskt
Jag frågar hur vi gör med maten, och kommer genast på att vi kom överens om att jag skulle ordna maten själv för den här resan.
Det löser sig säkert.

När jag sedan börjar se mig omkring i allrummet vi är i så inser jag, att alla har anorexia. Den här resan är en rehab för människor med ätstörningar. Vad gör vi här?
Men jag vet att vi bokade den här resan medvetet.
En kille fångar mitt intresse speciellt då han är väldigt stor och har en kraftig benstomme och breda axlar. Han var den som såg mest sjuk ut då han sjukt undernärda kropp och skelettsmala armar blev en sådan konstrast till hans stora bröstkorg och stora insjukna ansikte.

Vi ska ut på gården, det är klassiska grusgångar. Det är många som bor på herrgården, men de är olika hus, olika avdelningar, vad är det här för hus egentligen?
Någon skriker, jag inser att det finns en sjukdom i huset, som sätter sig i hjärnan.
Jag minns inte hur det hela började, men två små tentakler sätter sig i pannan på dig och dina ögon vrids in i huvudet, det tar några sekunder, sedan vaknar du upp och har precis samma tentakler som kommer från.. jag såg aldrig var de kom ifrån. För jag sprang. Jag hör hur folk börjar skrika, jag ser hur nyfikna grannar tittar ut genom de många många fönstren Eller är de också sjuka?

Sedan vaknar jag. Minns inte så mycket mer.